abitof

Anton är min nya frisör
Om bara några timmar hoppar jag på bussen till Skellefteå, där underbara Anton möter upp mig för lite trevligheter på stan. Sedan bär det hemmåt för middagslagning. Biljetter till Twilight Eclipse är bokade och min semester är i full gång. Den kunde verkligen inte börja bättre än med ett rykandefärskt, rekordstortnummer av Guiden. Middag med Anton som hör och häpna ska frisera mig i afton. Kanske efter en öl eller två dessutom. (Bildbevis kommer och oh ja, jag är modig)

Tiden är fri
På fredag bär det av till kära mor i Stråkan som skurar bastun för fullt, har förmdligen redan tankat båten och har bevisligen handlat upp hela Överkalix färskvarusortiment. Teatern blir inställd för kvalitetstid med Bodensarna och Boden Alive. Min bror är med i kalixteatern i år igen. Den som äger rum på en ö ute i skärgården. Helt fantastisk upplevelse faktiskt. Men det får bli mot avslutningen istället. Sedan har jag INGA som helst planer. Tiden är liksom plötsligt helt fri. Igår diskuterade jag och Anton den underbara känslan vi har. Ingen stress, ingen buss som måste passas. Sovmorgnar. Missar vi något gör det inget för vi kan helt enkelt det nästa dag. 


SEMESTER!

Som jag älskar att vara i en musikalisk relation
Jag har alltid vetat att jag har en gåva att höra och känna musiken lite mer än andra har. Det är ingenting som jag övat på eller ens använt mig av - fram tills jag träffade Anton. Att sitta i hans lilla studio, bakom honom på kontorsstolen, samtidigt som han klinkar på pianot, smeker strängar (hur nu det låter) eller lägger på stråkar är lika rogivande som att vara på SPA i ett kurbad där någon masserar axlarna samtidigt som jag kan ana ljuv musik i bakgrunden. Att jag får vara delaktig eller känna mig delaktig verkar vara viktigt för Anton. Och delaktig känner jag mig. Plötsligt frågar ett musikaliska geni mig om jag tycker att han ska höja tonen en oktav och jag kan svara att han ska sänka den en oktav och lägga på även en höjd oktav. Varifrån jag nu fick kunskapen om att just det skulle låta som ett "smäck" i det introt, har jag ingen aning om. Men bra blir det! Nu blir det musiktajm idag igen i Stadsparken och sen är det trästocks-festivalen som stundar. What A wonderful world we live in!

Boden Alive - Vad är det egentligen?
Mamma fyller år i helgen och hon har ännu inte träffat hennes favorit-svärson-genom-tiderna. Hon drog dåligt-samvete-kortet och vips var vi på väg till Överkalix. Det blir sol, grill, bastu, fiske och båt. Dessutom har min bror genrep med teatern och dit ska min far. Hade väl varit prima ballerina att dra sjuhundraelva flugor i en smäll? Men då var det ju det här med Boden Alive...

"Antoooon! Jag vill ta den senare bussen" - var det första jag sa när väckaren ringde i morse. Trött som en gnu (vet inte riktigt varifrån de uttrycket kommer) tog jag fram min iPhone och letade nästa avgång. Svaret blev... Ingen. Hur kommer det sig att det är enkelt att gå upp när man måste? På loppet av 3 sekunder var jag pigg som en mört (låt mig tillägga att klockan var 05.00)? Nåväl, i morgon klockan 12-13 har Anton spelning i Stadsparken i Luleå. Alla är välkomna! På onsdag kommer vårt stora sommarnummer och jag åker på semester. Vi startar i Stråkan hos mamma som fyller år.

En midsommar mitt ute i vischan
Hemmagjord färskpotatissallad, sillunch och snaps - är inte det vad midsommar handlar om? Jag har redan den där känslan. Dofterna, solen som värmer, ögon som tindrar från snapsen på sillunchen. Rosiga kinder. Blomsterkransar. Jag insåg precis att min midsommar i stort sett alltid firas i anslutning till vatten med vackra svenska somriga vyer. I år blir det lite annorlunda. Vi åker till Svansele Vildmarkscenter. Ett gäng på 30 pers i samma kåta, utan el. Det blir en midsommarmiddag på öppen eld - mitt ute i vischan.

Jag har aldrig varit lyckligare
Att somna tårögd av lycka efter ett kärleksfullt samtal, att somna till den underbaraste meningen i världen: "Jag har aldrig i hela mitt liv mått bättre" eller att vilja nypa sig i skinnet - har inte tillhört min vardag tidigare. Jag har alltid sagt att man inte ska vara halv ensam. Att man tvärt emot, måste vara hel ensam, innan man kan dela sitt liv med någon annan. Visst är det till viss del sant men, jag blev komplett när jag träffade Anton. Alla bitarna liksom bara föll på plats. Allt blev enkelt. Alla små vardagsbekymmer försvann och jag fann mig själv. Tänk att jag kunde ha så tur att Anton känner likadant. Ni kan tro att jag grät av lycka när han sa till mig att jag gör honom komplett.


Gårdagen - Tillslut anlände dom
Med kameran i högsta högg sprang vi in på Brännastrand, som var vänlig nog att hålla köket öppet längre för vår skull. (Vilken service men stackars kocken) Martina är så vacker, utlösaren drog av två bilder och sedan var det klart. Middagen serverades till vår belåtenhet med öl därtill. Jens var självnominerad chaufför och drack cola light. Efter middagen åkte kortet fram som tack och nu i morse insåg jag att - kortet åkte med till Skellefteå. Vi kan konstatera att Förvirrad AB är en blomstrande affärsverksamhet.



Besök: 1139

Vad var det jag skulle...
I dessa tider måste jag faktiskt erkänna att jag är allt utom perfekt när det kommer till minne. En extern disk eller något hade passat fint. "Vad var det jag skulle göra" - säger jag oftare än så, jag, va, ja - ni vet, dom där vanligaste orden.

Kärt besök
När jag byter buss i Luleå i morse kommer jag på, kameran! Jag har glömt jobbets kamera i Skellefteå. Det är en katastrof. Tänk på allt som ska fotograferas nu innan tryck (onsdag). Vad gör jag? Bussgods är inte tillförlitliga med hanteringen av paket. What to do!!?? I panik messar jag Anton som är på jobbet. Lugnt och glatt ringer han upp: "Det är väl inget bekymmer - är det inte bättre att jag bara kör upp den till dig direkt efter jobbet". Förstår ni er på denna underbara karl. 26 mil tur och retur och det bekommer honom inte. Som tack bjuder jag på middag på Brännastrand i kväll.

Så LYCKLIG!!!!!!!!!!

Precis som nyår när jag var barn
Den här helgen har verkligen passerat i lugnets tecken. Middagar, äppelpaj, film och en liten roadtrip. Lull-lull hemmavid och massvis med kärlek. Vi lagade inbakad oxfilé som min mamma och moster gjorde till nyår när jag var barn. 80-talets rolls royce. Lika gott som jag minns det.

Glömsk
Jag kan sannerligen säga att jag har tagit semester psykiskt. Jag är medveten om att jag har jobbat lite väl hårt men det känns som om jag behöver göra det inför det stora sommarnumret och semestern. Ska tidningen ligga ute i två månader är det då fan bäst att den ser bra ut. Det är ju detta nummer som flest nationaliteter beskådar. Jag undrar bara varför är det så att det lätt blir en sovmorgon för mycket när semestern börjar närma sig? Jag förstår verkligen inte de människor som väljer att INTE ta semester. Jag behöver ladda batterierna annars håller inte huvudet och jag blir glömsk.

Semestern
Anton kommer att må som en prins på min sememester. Ligga på sofflocket är inte min grej. Han kommer att ha frukost, lunch och middag serverat i en månad framöver. Balkongen kommer jag att renovera och, om jag får, kanske även trixa till någon snygg tapet i hallen. JAG VILL HA SEMESTER!

Raodtrip
Efter en hård arbetsvecka har jag äntligen fått helg. Anton och Jens kommer från Skellefteå för att hämta upp mig i den skinande nya Bmw'n. Roadtrip, hemmamys och pyssel. Kan det blir bättre så här inför trycktider. Snart, snart är det semester. Då bär klackarna mot Skellefteå och där blir jag under i stort sett hela min semester. Förutom någon avstickare till Överkalix och Kalix. Första sommaren, i lugn ochro - hemma i vårat vackra Sverige!

Surströmming & Jorgubbar
Nej, det är inte någon ny kulinarisk smaksensation. Jag ville bara förmedla att jag igår hade surströmmingspremiär. Det var hur gott som helst. Inte nog med det så inhandlade jag vad som visade sig vara årets godaste jordgubbar och fungerade upperligt som efterrätt tillsammans med lite vispad grädde.


11 besök - Det svänger

Jag "copade" en bra idé på FB
När jag lärde känna Anton så tuggade han i ett om detta Alter Bridge. Det var Alter Bridge hit och Alter Bridge dit. Nu så här nästan ett år senare är vi båda förändrade, vi har liksom växt närmre och när det komemr till Alter Bridge - är INGENTING förändrat. Det tuggas och tuggas. Alter Bridge hit och Alter bridge dit. Enda skillnaden är att jag också tjatar. Altrebridge hit, Alter Bridge dit. Vi bestämde, en gång för länge, länge sedan, att man inte kan dö utan att se dom live. Så jag beställde biljetterna, la upp ett foto på dom på Facebook, taggade Anton och ett litet tag senare pratar jag med an chockartad pojkvän som upprepar att jag är underbar och att det minsann tål att upprepas. Mitt svar blir kort och koncist: "Men du då Anton"


59 besök

Karma
Jag blev jätteglad idag när jag öppnade mailen. Outtalat brukar jag inte tillåta sådant som är utom min makt att tynga ned mig på något vis, men som jag skrev i ett tidigare inlägg är jag inte omänsklig på något vis. Snarare tvärt om. Klart att negativa saker påverkar mig även om jag inte alls visar något. Just nu, finns det inget negativt fält kvar i mitt liv. Vet ni hur underbart det känns? Det var bara en liten, liten sak som bestod. Men med lite tålamod löser sig det mesta. :)

Det är bara två veckor kvar, det är bara två veckor kvar.
Huvudet behöver semetser men kroppen går på högvarv. Sommarnumret är på G och det märks på oss alla, här på Guidens kontor. Det innebar att gårdagens samtal var mer än glädjande. Anton kommer och hämtar mig på fredag. Vi ska Cruisa lite i hans nyrenoverade bil. Ingen buss, öl, grill och absolut inget arbetsrelaterat. Det behövs! Men.. jag älskar mitt jobb.

Självklart är vi inte omänskliga eller robotoniska på något vis.
Efter en helt fantastisk helg tillsammans med den mest fantastiska personen jag vet är jag nu tillbaka på jobbet och anser att livet är lite mer än fantastiskt. Många, långa samtal om moral, etik och förhållningssätt och jag är mer än övertygad om att jag och Anton har den mest hälsosamma relationen som kan existera. Umgås man med en och samma person i största möjliga mån i ett års tid hamnar man förr eller senare i en konflikt. Men inte jag och Anton. Självklart är vi inte övermänskliga eller robotoniska på något vis.

Jag satt i soffan en dag och plötsligt kom det en tår. "Nej men, nej, vad, nej men, jag är inte nöjd, varför är jag inte nöjd, åh nej". Anton tittade på mig, log så där innerligt som bara han kan och sade, "Berätta för mig vad du inte är nöjd med". Jag tänkte tyst en stund, strök mig på magen och sa, "jag har PMS så jag vet inte riktigt om det är en riktigt känsla. Hur som helst är den borta nu".


Att vara okomplicerad är inte så svårt som många tror egentligen
Det handlar bara om disciplin. Det kan vara enklare att ta steget när man har ett mål som man verkligen vill nå. Jag blev utbränd för något år sedan och fick sedan chansen att få in en fot på Guiden. Det var inte givet att det skulle sluta med en fast tjänst här, men möjligheten fanns - helt klart. Jag bestämde mig för att chansa. Min vänner ställde upp ekonomiskt och jag genomförde en arbetsrehabilitering. Självdisciplin, självdisciplin. Var den tanken jag hade. Du kan alltid göra valet. Du kan alltid förändra dagen. Bestämmer du att du vaknar glad så är du glad. Det gäller bara att vara disciplinerad nog. Nu sitter jag här, som redaktör. Ensam ansvarig för hela utformningen av tidningen. Det är samma sak när det kommer till relationer. Självdisciplin. Det är självklart ett plus om båda har förmågan att  "bemästra sig själv".

Här kommer mitt livs viktigaste tips.
Var inte arg, välj att ta det med ett leende och mena det. Svarar du med ett leende är det svårt för din partner att vara arg tillbaka. Allt går att lösa med glädje och en rejäl nypa disciplin. Om han nu slänger sin kalsong på toalettgolvet för 324 gången - so what. Uppenbarligen gör det honom ingenting att den ligger där. Stör det dig, ja men plocka bort den då - det är ditt problem. Och plocka bort den med glädje. Le till honom när du gör det. Det är en inlärningsprocess i det hela. Nästa gång ser han inte en sur-kärring som han lärt sig stänga av hörselgångarna till. Han ser sin älsklig som ler och kastar inte längre kalsongerna på golvet.

Viktigaste nyckeln till ett bra förhållande
Varför vara arg när man kan vara glad, det är den viktigaste nyckeln till ett lyckat förhållande. Det är vad jag har lärt mig den hårda vägen. Det är inte för inte som jag har kallats "Bitterfittan". Allt blir så enkelt när man är glad. Livet och du blir bekymmersfri. Möter jag och Anton ett problem, tittar vi varandra i ögonen, ler och lägger huvudet lite på sned (så där kärleksfullt) och säger.. Det löser vi. Ingenting är ett bekymmer.

Sedan till en sista fråga och slutsats.
Vem kan vara arg på den som gör dig lycklig varje dag. Den som lyser av glädje och som ger dig energi? Det blir en god cirkel, som gör ditt liv lite enklare att leva

...och fram och tillbaka
Helgerna tenderar att bli mer stressande än jag egentligen vill. Därför har jag tackat nej till födelsedagsfirande i Skellefteå i kväll. Det blir tårtbak i Mirjas mammas ära i kväll. På lördag styr vi kosen mot Luleå, för dop i Liams ära. Sedan blir det Skellefteåmys resterande delen av helgen. Sade jag föresten att det här är det nedkapade lugna schemat?

Fulla studenter
"Så där var då aldrig jag", brukar vi säga när vi ser fulla studenter eller störs av dem i trappuppgångarna. Faktum är att dem flesta av er var precis likadana. Dem flesta förutom jag. Jag var hemma i lugn och ro och påtade på i trädgården. Samtidigt frågar jag mig, är det inte så att det har blivit värre? Eller har jag helt enkelt blivit äldre. Helt enkelt blivit gammal? Allt jag tänker är “Men herregud unge är du ens nog gammal för att vara ute till 21”. När jag är på krogen kan jag inte förstå hur “ungdomarna” kan supa sig så där fulla ute på allmän plats.  Ögonen pekar åt alla håll och det ser ju inte direkt representativt ut?

Jag drömde...
En söt tjej ska cykla över vägen, allt går jättefort och när hon vänder huvudet åt höger för att se sig för har hon redan trampat första tramptaget men inser att en bil är 1 meter ifrån henne. Allt går så snabbt att jag knappt hinner reaera. Jag är först på olycksplatsen, förutom chauffören och flickan. Jag springer fram och ringer 112 medan jag försöker få kontakt med henne. Chauffören är extremt chockad. När ambulanserna väl kommer tar dom hand om både flickan och den chockade chauffören. Sedan vänder dom sig till mig. "Vi vill att du följer med här" mitt svar blir kort och konsist: "Nej det går inte jag har inte tid att vara borta från jobbet". Ambulanskillen försöker förklara för mig att jag kan vara i chock även om jag inte förstår det och att det är viktigt att jag följer med. Dels för vittnesuppgifter men framförallt för att kunna hantera chocken om den skulle urarta sig och jag skulle behöva medicineras. "Nej, nej, det går inte jag måste gå till jobbet, polisen får komma dit". Arbetsskadad AB

"Ta det bara lugnt så kommer det ska du se"
Detta är ett par betryggande ord som jag har fått höra ett antal gånger sista månaden. Problemet var att jag slutade lyssna, eftersom jag är en person som inte alls tycker om att vänta. Jag är ivrig. Men efter ett glatt samtal idag är jag positiv i den saken. Jag kanske ska vara mer tålmodig - helt enkelt.
Ännu mera positiva saker med andra ord!

100% Service
Jag måste bara berätta. Det blev så att jag fastnade framför datorn över lunchen. Sedan började kunderna trilla in och jag blev helt enkelt fast. Sedan kom en liten lucka och jag sprang ned till Dagoberts Mackbar för att inhandla provianter. Väl vid övergångsstället tryckte jag på knappen, inväntade grön gubbe och gick över. Gick in på Dagobert, beställde min macka och betalade och när jag kommer ut, är det fortfarande grön gubbe! Det kallar jag service!

Allt är vad du tillåter det att vara
Bara jag får stanna till och tänka så vaknar den här positiva inställningen som jag alltid har. Precis som alla andra kan jag blir orolig. Det hjälper alltid för mig att ta en liten, liten stund för mig själv. Allt handlar om hur man vill att saker och ting ska vara. Eller rättare sagt hur man tillåter situationer att vara.

Hemtrevnad
I helgen flyttade vi en del av mina möbler till Skellefteå. Det blev jättefint. Dock fick jag inte med mig bilder på köket och hallen. Hallen är nästan det som blev bäst. Men ni får en liten titt på matsal, sovrum och vardagsrum. Resten får bli en annan gång. Resterande av mina möbler flyttar jag in hos Mirja. Vi flyttar nämligen ihop om tre månader. Kanske än mer snart om jag får bort min lägenhet snabbt. Det är väl inte illa? Jag bor alltså med dem två mest fantastiska personerna på denna jord. Kan man ha det bättre? Jag tror faktiskt inte det. Även om Anton tyckte att jag kunde flytta till honom istället. (ler)

Alla vinner på det
Jag och Mirja delar på en hyra och Anton får ha mina möbler som inte ryms där. Dessutom får jag ett större kök där jag kan ha mina återkommande middagar med nära och kära. Har man en passion för mat - kan man inte ha en kokvrå. Så när jag tänker efter, gynnar det faktiskt hela min bekantskapskrets. Mer gourmetmat till folket!

Soliga hälsningar från Prinsipesan!

Jag har haft en helt fantastisk helg. Jag kanske börjar bli tjatig men. Min älskade göt verkligen allt gyllene. Till och med de tråkigaste måsten blir roligt tillsammans med den mannen. Tyvärr slutade helgen med en rejäl låsning. Det small till i ryggen och jag fastnade. Min underbara Karl la sig bredvid mig på golvet och strök mig i håret. Ringde runt lite och fixade snabbt in mig på en akuttid hos den lokala kiropraktorn. 20 min senare kunde jag röra mig igen. Men under besöket var Anton. Så underbar. Frågade om allt som kunde tänkas underlätta för mig och fick till och med en kurs på hur man masserat den muskeln som är för kort för mig. Ingen har bemästrat vara så kärleksfull emot mig. Det liksom bara tindrar. Som jag älskar denna man. I helgen blir det mjukkakebak, middagslagning, dop för Johannas Liam, tårtbak till Mirjas mamma som fyller 50 och garage-time. Hoppas på lite rep också. Var för länge sedan jag hängde med bandet. Kort och gott! Kan man ha det så här bra! P.S midsommar verkar ska spenderas i Skellefteå i min mosters och kusins stuga tillsammans med Mamma och Martin!

När andra ljuger och bedrar står mina vänner kvar...

Helgen börjar motvilligt dra sig mot sitt slut. Efter en mer än lyckad personalfest med grundstenar som gott sällskap, god mat, champagne och somriga drinkar var det bara ett bege sig hemåt för att lapa sömn innan avfärd mot Skellefteå. Igår gick flyttlasset även om vi noga valt ut vad som ska med och inte så är det alltid jobbigt att flytta. Jag somnade till och med sittandes igår kväll. Anton gav mig massage efter det lilla jag hade burit och vips så nickade jag till sittandes framför honom i soffan. Ni skulle se hur fint det är här. En sak kan jag tycka är positivt med mitt gamla jag och det är, visst jag förköpte mig men fasikken så fint vi får det. Gamla ansikten man kan minst sagt säga att den var en trevlig fredag med Guiden. Brännastrand höll hög standard på både mat och service. Jag träffade många gamla bekanta och bjöd även gammel, gammel svärmor och svärfar på en drink. En mycket uppskattad kväll. Särskilt trevligt var det att träffa Martin, en mycket gammal god vän. Prata lite gamla skolminnen är aldrig fel. Fräsch och pigg såg han ut. Synd dock att han avrundade kvällen innan Anton anlände. Nej nu ska jag göra frukost till min karl. Ni ska få lite bilder framöver på hur fint allt blir. Puss och kram! P.s det blir lite röriga inlägg från mobilen. Hoppas ni har överseende. Och tack för visat intresse. 200 trogna läsare redan.

Tänk att det kan vara så enkelt att finna obeskrivlig harmoni.
I veckan har jag sovit lite dåligt och varit väldigt trött. I går kväll anlände min älskade. Omfamnande. Det går inte att förklara. Utvilad. Bubblande. Dessutom stundar världens bästa redaktionsmöte. På lunchen skall jag inhandla provianter - det kommer att bli Guidens bästa möte hittills. Och i afton? I afton kryper jag ned i Antons famn igen. Kan det bli bättre, kan det verkligen det?


OBS! Glöm inte att kika förbi nya Brännastrand!

Väldigt mycket som stundar
Det är inte bara det faktum att Anton har konsert i helgen i Luleå. Vi har även personalfest på Guiden och jag vill naturligtvis skämma bort mina vansinnigt talangfulla kollegor. Ett bubblande redaktionsmöte som jag sannerligen ser fram emot. Det är ju faktiskt kollegorna som gör att jag trivs så bra som jag gör på mitt jobb. Det är NI som bidrar till att jag blir kreativ och har kul på jobbet.

Så, i afton stundar en dundrande ankomst. Herr Boström kommer troligtvis redan ikväll. Helgens plan är att ladda batterierna. Äta god mat, gå på bio och ge varandra tid, kärlek och omtanke.



274 Besök

...eller helt enkelt bara kreativ
Det ska sys kuddar och lagas middag samtidigt som vi förmodligen kommer att skratta åt min enorma teknikalitet och överdrivet långa stubin. Det blir fraternisering på hög nivå.

Kreativitet förlänger livet
Det är inget snack om saken. Det är nämligen vetenskapligt bevisat. Om du nu inte är en depressiv person som lyckas ta livet av dig och blivit känd för dina konstverk som tydligt uttrycker din enorma aggressivitet och pessimism. Det verkar vara lite antingen eller med konst och kreativitet. Vi konstnärer tenderar att vara lite galna. Eller så är det helt tvärt om. Vi är lyckligare. Känner mer, lever längre och är mer intelligent än dem flesta - jag tillhör definitivt den sistnämnda skaran.

...efter min gumma
Jag är i skrivande stund i full gång med att planera firandet av Mirja. Min bästa vän som drog på en weekend till U.K och lämnade mig ensam kvar - oförmögen att fira hennes dag. Nej skämt åsido. Hur firar man någon som betyder SÅ mycket som hon faktiskt gör? Jag har en saftig rådjursstek i frysen. Kanske man skulle göra en kalasmiddag utav den? Men helt ärligt, ingenting känns gott nog för denna fantastiska människa.


210 besök

Då var det bara lappen kvar
Jag var mitt uppe i mitt bilsökande. Stora frågor. Vad ska en 28-årig tjej, som ska pendla mellan Skellefteå och Boden, köpa för bil? BMW är ju min stora passion men när det väl kommer till kritan och du ska finansiera ett bilköp. Ja, då blir man inte fullt lika uppkäftig. Efter många om och men ringde jag på två olika Volvo v50 av årsmodell 2006 och 2007. Min enda tanke var att jag vill ha en säker bil som håller länge och är billig i drift. Ju mer jag tänkte på det, desto snålare blev jag. Bilen blev äldre och äldre. Tillslut ville jag inte alls köpa bil. Jag flyttar och sparar och kämpar för att få så lite utgifter som möjligt för att få ett så roligt liv som möjligt. Men så händer det något. Jag har fått en BIL! Jag har fått en ur-gullig BMW 320. Midnight blue. Jag kan konstatera - då var det bara lappen kvar.

Roströda faran
I går hämtade jag cykeln till min älskade Madeleine, för att idag efter jobbet ta en cykeltur ut till Fagernäs, lämna den i rätta ägarens händer och kanske få avnjuta någonting gott i garanterat trevligt sällskap.

Den här cykeln älskar jag verkligen. Gamla cyklar är också något som vi underskattar. Man liksom flyter fram på ballongdäcken. Tre kraftfulla tramp på dom gigantiska tramparna och cykeln är upp i toppfart. Är det någon som har en gammal Crescent stående i något förråd, eller helt enkelt inte skulle uppskatta den lika mycket som mig - är ni mer än välkomna att höra av er.

Den rosa boken
Jag tog med mig kameran från jobbet nu på lunchen. (Som förövrigt slutar inom 5 minuter så jag pinnar på lite med mitt inlägg.) Ute på gågatan är det musikshow och givetvis var jag där med kameran i högsta hugg. För stor bildbank går inte att införskaffa i mitt yrke. Nåväl, till den lilla rosa boken. Jag fick ju tillfälle att fotografera den när high-tech kameran var med. Rekommenderar både kameran och boken starkt. I boken viker du så fiffigt ut sidan och innuti hittar du mönster och beskrivningar som till och med dem är ursnygga.

169 besökare redan

Men ett kuddparadis - det är mer i min smak
Jag har två hjärtan i mitt liv. Mirja är ett av dem. Igår bestämde jag mig för att börja packa upp de kartonger som uppenbarligen tynger henne. Kartonger med böcker. Böcker kan sannerligen i all enkelthet vara otroligt vackra. Mitt i detta hav, av allt från Hello Kitty till rysare av Stephen King, fann jag en särskild liten bok. En rosa, i ett mer stående format. En som syns i bokhyllan eftersom den inte matchar de andra ryggarnas höjd."Sy din kudde". Och vips så hade jag glömt min goda gärning och var fast i både mönster och tyger. Upprymd av härlig inspiration har jag drömt om fluffiga kuddar hela natten. Det blir Ohlssons tyger idag och jag kan lova att det kommer att bli ett kuddparadis som alla välkomnar.