abitof

Tidningen är skickad till tryckeriet och ron är återfunnen. Nu bär det av till solariet och därefter ett rejält pass på gymmet! Äntligen tillbaka!

Vi kan kort och gott konstatera att jag var som bambi på hal is och att en matta måste införskaffas. Otroligt rogivande pass som tog väldigt bra på magen. Det där gör vi om (så fort jag har en matta då)

Redan till belåtenhet - eller?
Idag kan jag inte tro att jag har varit en sådan latmask som jag faktiskt har varit. Ingenting känns längre jobbigt och allt jag gjort är några fjuttiga veckors träning. Vägen är lång men än dock har jag redan fått fina resultat. Armarna börjar få lite konturer, jag kunde till och med bära upp Antons gitarr-case med böjd arm, hela vägen upp till takvåningen. I vanliga fall brukar mina armar vara något man kan likna med gummi. I slutet av bärsträckan tar dom nästan i marken. Rumpan då, ja den har fått en skön stuns och är betydligt trevligare i formen. Så där härligt putig. Låren har smalnat av och de två översta magrutorna börjar synas på min numera helt platta magen. Det enda tråkiga är väl att brösten minskat en cupa men det gjorde då verkligen ingenting. Vågen säger inte mycket -4 kilo. Desto större skillnad är det på mig. Jag mår gott och det gör gott inför den eventuellt stundande 30-års krisen.

Orken
Självklart har jag märkt en markant skillnad på min ork. I vardagliga saker men även i mer ansträngande situationer. Till en början flämtade jag hjälplöst efter andan efter 400 meter i löpbandet. Nu kör jag alpina pass i 40 min och orkar till och med att vara social efteråt.

Bodybalance
Eftersom mitt nästa test är på torsdag vill jag inte riskera skador så Bodybalance blev alternativet för kvällen. Bodybalance har inslag av Yoga, Pilates & Core i ett och samma pass! Det ger bättre rörlighet, balans, hållning och stärker bl.a. mage & rygg. Men först värmer jag upp med 30 minuter CT.

Först sprutade vikten ur mig.
Pang boom - sa det så hade jag gått ned från 69,3 till 61,7. Det kan man kalla morot. Nu borde jag dock kasta vågen, tydligen så bygger jag muskler för jag går upp i vikt hela tiden men jeansen dom börjar vara alldeles för stora. Till mitt stora förtret har jag dessutom blivit så där äcklig som träningsmänniskor är. Jag skriver tråkiga träningsinlägg med skryt om "dagens pass", suktar efter nästa utmattande pass istället för choklad och äter blomkål till filmen. WTF!

Oldschoolträning med en f.d. militär och numera PT bakom visselpipan
Blod svett och blåmärken men inte tårar. Medicinbollar, hoppbockar och dämpande madrasser - det är grundläggande får att göra slut på alla krafter som finns. Inte trodde jag att upp-hopp på en dämpande madrass kunde vara jobbigt. Det ser till och med komiskt ut. "ååååh hopp", nej hur mycket du än försöker så lättar du bara några centimeter och man blir ju helt slut. Här trodde vi faktiskt att pulsklockan skulle pipa på maxpuls. Min partner på cirkelträningen blev ingen mindre än Jeanette Nilsson, näringslivschefen på bodens kommun. Ni vet hon som har fysik som en 21-årig atlet. Men jag kämpade på rätt bra. Knät höll tyvärr inte hela vägen men jag är vansinnigt stolt över mig själv.

Nu jävlar!
Efter en veckas frånvaro från träningen är jag tillbaka. Känns lite som att vara tillbaka på ruta ett förutom att knäsmärtan håller i sig. Vafan, jag är yngst i tävlingen, jag ska visa dom jävlarna ;) Idag 60 min på Crosstrainern, självklart intervaller, här ska vi förbättra syreupptagningsförmågan. Bränna fett det skiter jag i! Nu ska jag vinna!

Vapendragare
Som tur var har min bästa vän beslutat att ta tag i sin träning. Mirja och jag brukar ha en sjuhelvetes disciplin när vi slår våra kloka/okloka huvuden ihop. Dessutom tränar min kompanjon Per, inför sin avresa till Afghanistan. Jag står definitivt i skuggan av hans glans med vänta bara. Kanske jag gör en mediakupp och deltar i någon av deras vansinniga pass.

Allredy an addict
När klockan slagit 17.00 beger jag mig till Teamsportia för att pröva ut skor till tävlingen. Därefter blir det 40 löpning och 30 simning. Lediga dagar känns överskattat. I'm hooked!

Cancer drabbar nästan varje familj på ett eller annat vis
Glöm inte att hjälpa tjejerna på Tillvaron i insamlingen för att bekämpa cancern. 50:- på din mobilfaktura är ingenting du kommer att märka av men som gör stor skillnad för forskningen. Klicka här för att komam direkt till insamlingen eller besök tillvaron.se

If I can feel it - it's there
Idag säger mitt träningsschema styrke, men jag kommer att byta plats på passen. Mitt styrkeschema är nämligen inte klart än så det blir löpning 30 min och simning 30 idag igen. Bävar dock för morgondagens styrkepass. Aj, aj, aj. Det är inte lite träningsverk jag har - redan.

...och dessutom peppad till tusen.
Igår drog vi på Nordpoolen för att träna. Mitt under passet travar min konkurrent in och med sig har han sina supporters. Johan Lundberg i egen hög person. Naturligtvis hamnade vi mitt emot varandra. Vilket absolut var bra för mig, som den tävlingsmänniskan jag är, men ack och ve, det var ju även bra för honom.

En sak är säker, tränar man aldrig får man vansinnig träningsvärk
Under helgen pinnade jag på och avverkade 6,42 kilometer, mestadels up-hill och även en hel del intervaller.  Jag tog mig runt elljusspåret på pinsamma timman, men känns än dock helt ok för en latmask som mig. Klättra i berg, plussa på med intervaller och inte en paus på nästan 7 kilometer - Va fan! Det är i alla fall inte illa pinkat för att vara mig.

I kvällom bär det av på Nordpoolen för nästa pass. Med mig har jag mina vapendragare eller slavdrivare kanske är ett mer passande namn för Mirja Wahlström och Per Larsson. Det blir löpning och simning. Mitt träningsschema säger 30 minuter på löpbandet och fri tid i bassängen. Jag känner att jag ska kräma ur allt jag kan. Fast hur var det nu med klok träning?


Akta stubben!!
Det är absolut en chockfras som inte skall användas i närheten av fröken Landström på ett elljusspår. Har jag berättat att mina tidigare löpningar på elljusspår inte riktigt gått som jag tänkt mig? Ena gången kom jag hem med en halv tennisboll i pannan och upprivna knän.  I lördags höll jag på få en vass stubbe uppkörd genom knät.
Plötsligt skriker Anton akta stubben och jag flyger mot backen redan en meter innan den där jävla stubben och landar på knäna. Inser att den vassa stubben är cirka en halv centimeter ifrån att borras in genom mitt knä.  Jag ställer mig upp, skrapar stenarna ur handflatorna och gråter en skvätt. 30 sekunder senare blir jag flyförbannad, rabblar en helvetesramsa och springer nästan hela vägen hem.

”Jag kan för fan inte ens springa i skogen, man ska inte läppa lös mig någonstans, jag borde låsas in, är en fara för mig själv och min omgivning, helvetes jävla helvete”

Note to self: Se till att göra mig illa eller provocera folk att göra mig förbannad så vinner jag den här tävlingen hur lätt som helst.

Idag är första dagen på mitt nya liv - det är väl en fras som är söndertragglad och har tappat sin betydelse totalt. Hur kommer då detta sig, jo, vi har haft dålig självdisciplin.  Jag tänkte föregå med gott exempel. helt enkelt sätta ett bättre exempel.
Första dagen i Tävlingen Vo2Max har gått av stapeln. Jag gjorde nämligen mitt submaximala konditionstest igår.  Startskottet gick av så fort jag hade klivit av den där fördömda cykeln från helvetet.  Nej faktiskt så var cykeln min vän när det kommer till det här testet. Jag hade normal kondition. Känns helt ok för en storrökande sybarit med världsrekord i latmask. Tydligen kan mina siffror irritera personer som tränar och kämpar för att uppnå samma resultat som mig. Det förstår jag dock inte eftersom jag inte kan rå för mina eminenta gener.  Däremot är den där fördömda vågen (som skickar ström genom min kropp) min största ovän. Den anser att jag har övervikt och är 44 år. Men det är en helt annan femma.

Träningsschemat
Jag ska tydligen köra med klok träning i början. Allt för att minska skaderisken. Den här kloka träningen består av endast 4 pass i veckan. (Tittar snett) Mmmmm, ni läste rätt. Det är vad dom här träningsnarkomanerna kallar mjukstart. 3 löppass och 1 styrkepass och alla avrundas med simning efteråt. Faktum är att jag inte är klok på en fläck och helt enkelt ville öka på. Men jag känner mig själv bäst. All in eller ingenting!

Shit mitt schema är liksom beyond insanity
Det har varit teoriprov och plugg till det, samtidigt som Gyllene Vardag skulle slutföras, samtidigt som jag fick tillbaka mina katter för omplacering, samtidigt som jag ska hinna med körningar inför uppkörning, samtidigt som slutproduktionen på tidningen, samtidigt som Vo2 Max drog i gång. Denna veckan fortsätter i samma spår. Kom hem 24 igår kväll, upp tidigt och börja fixa Johans dator, köra igång på jobbet, hinna med två körlektioner, invänta Antons anländande, göra första testet i Vo2Max, förhoppningsvis kunna ta ett körkort (jag har säkerligen glömt massvis) men.. sedan är det ingenting planerat, all min fokus kommer att läggas för att gå som segrare ur den här vansinniga tävlingen.

Jag har aldrig matchat något sorts ideal när det kommer till hälsa.
En liknelse med en sybarit passar mer in som beskrivning på min levnadsstil. Jag röker efter nästan varje glas rött eller god middag. Jag rör mig aldrig mer än nödvändigt och kan liknas med lat. Vid ett tillfälle fick jag ett recept av min läkare, efter mitt fjortonde besök angående mina lungor. Glad i hågen kilade jag ut. Satte mig i bilen och tittade på receptet. Där det till min förvåning stod 1 promenad på minst 30 min - varje dag. Jag fattade piken och ändrade mitt sätt att leva... i en månad.

Träning gör gott - har jag hört!
Men nu, nu ska jag göra gott för Boden, gott för mina kollegor och motivera andra att haka på mitt tåg. Jag ska vara med i Vo2Max där allt handlar om att förbättra sin hälsa. Jag ska maxa min syreupptagningsförmåga - tänk på allt gott det kommer att föra med sig. Kostregleringen kommer att göra mig piggare, garanterat kommer mina allergier att minska. Jag kommer även att bli gladare. Det blir man när man har bra energireserver.  Och. Är jag tillräckligt tjurig så kanske jag även går hem med en resa för mig och Anton värd 25’000:-. Men största priset är ju att klå den där Johan Ekström aka Stekarn

Jag kommer att lägga ut alla reportage på www.guidenmedia.se/boden