abitof

Jag börjar allt mer känna att jag måste få vara lite mera privat. Lite mindre yrkesmässig. Det finns liksom ingen tid utanför jobbet som är utanför jobbet. Bara när jag åker hem till Skellefteå. Då är det jag, Elin, Antons tjej. Men i Boden - där är jag, var jag än är, Elin på Guiden. I kiosken, på ICA, på cafét, på gymmet, på Facebook. Facebook är något som jar har rensat friskt på. Dock skulle jag behöva börja om där. Ha bara mina närmsta men, då visar det sig att min sida är en för bra kanal för att stängas.

Ibland blir det bara så där rätt
Det blir helt enkelt busenkelt för att motivet - i det här fallet Helena Sellin - blir bra hur man än gör. Likadant var det när Anton och Therese var modeller.

Att jobba i tidningsbranschen innebär att man ligger lite före alla andra
Julen började för länge sedan hos mig. Allt har hunnit vara rött och kryddigt. Känns märkligt att sitta och prata Detoxar, hälsa och nystarter när jag inte ens börjat julpynta hemma. Men ni kanske har tips på vad ni vill att jag ska skriva om. Så alla är välkomna att komma med förslag. Lämna bara en liten kommentar här nedan så ska jag göra vad jag kan.

Det är fredag i morgon. Helt ofattbart.
Har man mycket att göra på jobbet och pluggar kvällstid så rasar tiden iväg. Tempot har varit i högsta laget denna vecka. Upp, cykla till jobbet, ut, jobba, möten, möten , möten, lunch, nej fan jag hinner inte äta, körskola, möte, jobba, jobba, hem, handla, laga mat, plugga, sova, jobba, möte, möte, möte, hinner inte käka, pissnödig-satan-så-pissnödig, hinner inte pinka, körskola, möte, jobba, jobba, jobba, pinka.. aaah..

Närmare har jag aldrig varit
Det är dags att få tummen ur de berömda hålet. Två projekt har stått alldeles för länge. Man ska ju aldrig bli klar i livet har jag hört, men två punkter är kvar på min önskelista som innefattar bara mig själv och min vardag. Under 7 års tid har jag betat av en lång lista som från början innehöll 37 punkter. Nu återstår två, körkortet och det egna företaget.

I startgroparna
Det är helt klart en förändring på G. Helst fr.o.m. igår skulle jag ha varit Vision Media. Ett företag som fokuserar på kreativa lösningar till förmånliga priser. Det innefattar väggmålningar, konstverk, illustrationer och grafiska profiler ja allt du kan tänka dig i skapande-väg, men där fokus ligger på Line-art. En vision som blir till verklighet. Jag är redan fullbokad med allt från väggmålningar till tatueringar. Så, nu är det dags att göra en dröm till verklighet.                

Om ni inte redan visste det så älskar jag mitt jobb. Fashion Week & Marc Jacobs gör det inte tråkigare.

Fokus vila inför...
Under helgen kommer min fokus att ligga på quality-time med kärleken, vila, garage och mat. Högsta prio är vila eftersom ett efterlängtat möte sker under måndag eftermiddag.

I have a dream
Denna dröm startar måndag 17 januari kl. 17.30. Det kommer att bli storslaget, det kommer att inkludera musik och mat - allt till förmån för behövande. Nu pratar vi inte småskaligt. Målet är 1000 nöjda besökare.

Make your difference!

Eftertraktade "Certificates"
Om jag läser mitt tidigare inlägg och kombinerar det med vad jag nu har för tankar ser jag genast ett mönster som liknar bipoläritet. Jag är lika förvirrad som vanligt. Den som hänger med på mitt tåg borde tilldelas ett OS-Guld. Nåväl. Helgen har bjudit på en hel del idéer. Vi (jag & Anton) har funderingar på att dra till LA. Där finns en musikskola som får oss på kort besök, i mars. Tanken är att Anton ska ta sig in med bravur och utvecklas under några månader. Jag däremot funderar på att läsa Web-design. En intensivkurs. Frågan är bara om det finns någon som kan (Läs: försöka göra ett inte ens i närheten så bra jobb som mig och) ta över min roll här på Guiden om jag skulle vara borta en månad för att bli bäst i Sverige på web-design. Eller om jag klarar mig utan Guiden i en månad är ju inte heller så säkert. Tidningen är mitt liv! Sen kommer familjen och Anton. :P Nåväl - Tiden får utvisa om jag kan skryta med höga studieskulder och eftertraktade "Certificates".

Vad var det jag skulle...
I dessa tider måste jag faktiskt erkänna att jag är allt utom perfekt när det kommer till minne. En extern disk eller något hade passat fint. "Vad var det jag skulle göra" - säger jag oftare än så, jag, va, ja - ni vet, dom där vanligaste orden.

Kärt besök
När jag byter buss i Luleå i morse kommer jag på, kameran! Jag har glömt jobbets kamera i Skellefteå. Det är en katastrof. Tänk på allt som ska fotograferas nu innan tryck (onsdag). Vad gör jag? Bussgods är inte tillförlitliga med hanteringen av paket. What to do!!?? I panik messar jag Anton som är på jobbet. Lugnt och glatt ringer han upp: "Det är väl inget bekymmer - är det inte bättre att jag bara kör upp den till dig direkt efter jobbet". Förstår ni er på denna underbara karl. 26 mil tur och retur och det bekommer honom inte. Som tack bjuder jag på middag på Brännastrand i kväll.

Jag drömde...
En söt tjej ska cykla över vägen, allt går jättefort och när hon vänder huvudet åt höger för att se sig för har hon redan trampat första tramptaget men inser att en bil är 1 meter ifrån henne. Allt går så snabbt att jag knappt hinner reaera. Jag är först på olycksplatsen, förutom chauffören och flickan. Jag springer fram och ringer 112 medan jag försöker få kontakt med henne. Chauffören är extremt chockad. När ambulanserna väl kommer tar dom hand om både flickan och den chockade chauffören. Sedan vänder dom sig till mig. "Vi vill att du följer med här" mitt svar blir kort och konsist: "Nej det går inte jag har inte tid att vara borta från jobbet". Ambulanskillen försöker förklara för mig att jag kan vara i chock även om jag inte förstår det och att det är viktigt att jag följer med. Dels för vittnesuppgifter men framförallt för att kunna hantera chocken om den skulle urarta sig och jag skulle behöva medicineras. "Nej, nej, det går inte jag måste gå till jobbet, polisen får komma dit". Arbetsskadad AB