Grattis!




Idag är hans dag

För ca två år sedan möttes vi för första gången. Vi båda kände "the sparkels". Sedan dess har vi hunnit med otroligt mycket roliga saker, har aldrig skrattat så mycket tidigare i mitt liv. Han förgyller min vardag och sprider lycka omkring sig. Ödmjuk, musikalisk och snygg i kombination med att vara den finaste människan på jorden är få förunnat. Jag pratar självklart om min livskamrat Anton Boström. Livskamrat är ett otroligt bra ord för hur jag känner för den mannen. Han är en person jag alltid vill omges av. Den som gör livet lättare att leva. Om 50 år när vi är på pensionärshem kommer vi fortfarande att vara bästa vänner, skratta, vara impulsiva och ha samma dåliga bajshumor.

Att älska en människa
Det är inte ofta man möter människor som kan komma en inpå djupet på samma vis som jag och Anton har. Idag är jag liksom han helt olika personer. Vi har lyft varandras personligheter och utvecklats. Gamla erfarenheter bär med sig mer sår än man tror. Men. Med Anton har det alltid varit enkelt. Mina dåliga sidor har blivit färre, jag är inte arg längre, glädjen jag nu har i livet gör allt enkelt, samtidigt som min älskade har lärt sig att livet faktiskt är rätt enkelt. Allt handlar om bra kommunikation.

Anton - en plats i livet som förändrade hela min livsuppfattning. Lärdomar som kommer att finnas med oss, resten av livet. Allt vi gör nu gör vi för en bättre framtid. Det är vårat motto. Jag har aldrig haft en relation med någon där jag lärt mig så mycket om mig själv. Det är så viktigt att man lyfter fram både positiva och mindre positiva frågor i en relation. Varesig man är vänner eller partners. Allt för att bli en bättre människa och få en enklare och bättre framtid.

Låt oss fortsätta forma en bättre framtid!
Jag älskar dig!

Ok, jag ska på "Fashionshow" - hjälp!



Av någon outgrundad anledning hamnade den i min ägo

Jag kan inte riktigt motivera det men denna jumpsuit ska pryda min inte fullt beachklara kropp i morgon. Jag tar mina mocka platå för att skapa illusionen av svarvade spiror. Månne om det lyckas. Hur kan jag vara så här nervös. Man vill ju liksom vara fin om ens karl går modell och är en jävligt snygg sådan också. Där ska jag sitta. Mitt där. Ibland alla modeller. Öj. Tur att jag har brudarna med mig.


Fashion model  -  det är något som är ok

Äter man hälsosamt och har ett driv för en karriär som modell, då tycker jag att det är ok. Men det finns gränser.
En gång i tiden, (man kan säga det när man närmar sig 30) en gång i tiden blev jag kontaktad av Johnny Wollin ett flertal gånger. Jag kände mig näst intill kränkt eftersom det går emot alla mina principer. Att vika ut sig det går emot allt mitt förstånd. Hur kan man ens tänka tanken. Jag säger inte att man inte får göra det men dessa människor tappar min respekt direkt. Jag är helt säker på att man saknar något. Att man inte är lycklig. Att man behöver uppmärksamhet och vill bli älskad men det blir helt enkelt fel. Alla har vi stött på dessa glamourmodeller och jag kan inte säga att en enda av dom har imponerat eller överraskat mig med intelligens - tvärt om. Man går in i rollen som bimbo och blir något som jag kan lika med stureplans-bratsen. Flat, opersonlig och stereotypisk.


Johanna - thats what i call a model
Min vän Johanna däremot, hon är en målmedveten tjej. Med en vilja av stål. Hon är av sorten vassaste kniven i lådan och bestämde sig. Jag ska bli modell. Drog till USA och kom hem med en minst sagt imponerande portfolio. Uppslag, helsidor, makeup, futuristiska modebilder, catwalkfilmer ja, you name it!



Guds vägar äro...







...outgrundliga
Ibland önskar man att utgångar vore annorlunda, att handlingar vore ogjorda. Man undrar varför, hur och om. Ibland har jag, i livet, befunnit mig i tillfälllen där det inte finns något varför, hur eller om. Orättvisa. Om man vid ett tillfälle i livet varit väldigt nöjd, uppnått näst intill allt det man önskat och gjort näst intill allt det man förväntat sig - kan besvikelsen bli stor om man inte är tillräcklig. Det är i just dessa situationer som vi kan sjuka in i en roll som bitter eller som den ständigt ältande. Men ibland är det så att det helt enkelt inte finns någon förklaring, någon anledning eller något varför. Det är bara att acceptera och ta nya tag. Jag gjorde just det och på två fjuttiga dagar av mitt liv hade allt förändrats. Jag var mer självständig. Fann positiviteten igen och fick en rejäl boost till att vara glad för var dag som vi har på jorden. Solen skiner och framtiden är i nästa fotsteg, tangentryckning eller andetag.

Dagens eller livets lärdom: (Ett något uttjatat Carpe Diem men nu med en helt annan innebörd) Fånga dagen!

En kantstött byrå har en historia









Känsloladdat
Ibland överrumplas jag av känslor. Det sprätter i hela kroppen. Glädje, sorg och kärlek gör mig känslig. Något som jag vill förmedla är känslor och andra människors goda sidor. Det är viktigt för mig. Likt ett kall i livet. Jag upptäcker allt oftare att jag letar mig till likasinnade människor. Dom jag faller för, dom som fastnar, det är ni som är i närheten av att vara lika känsloladdad som mig. Känslor är underbara. Även om det medför sorg, i vissa fall, tycker jag att det är vackert.

Blicken mot högsta trappsteget
Jag har märkt en förändring i samhället. Idag är det en svaghet att känna. Det är något som hindrar oss i karriären. Något som får oss ur balans och till och med att tappa fotfästet. Det påverkar till och med mig. Jag är mer reserverad. Vi är mer reserverade.
Är det hälsosamt att vara så motiverade och målmedvetna? Jag tycker mig veta svaret. Nej, det är det inte. Vi behöver kärlek och närhet för att vara goda människor. Utan beröring tappar vi känslan. Det kan vara något så litet som att luta huvudet mot din väns axel när man ser en film. Jag tycker helt enkelt att vi ska vara mindre perfekt. En kantstött byrå har en historia. ;)


Brun, brun, brun - är mössan på mitt huvud?









Pattarna i vädret
Mitt emot kontoret, uppe på balkongen sitter hon. Agda 65. Iförd endast BH. Även om jag aldrig skule välja att sitta mitt i centrum och sola i en urtvättad BH på en balkong, kan jag inte låta bli att känna känslan av avund. Jag tittar ut genom fönstret från ett skuggbelagt kontor. Bländas av reflektionerna på solsidan. Kommer osökt att tänka på den kommande semestern. Strawberry diaquiri. Menthol-cigg och Piz Buin Mega Power Sololja.




RSS 2.0