abitof

...är nu även den uppdaterad.

Festival, mat och familj
Helgen spenderades med blomstrande gastronomi, familj, kärlek och ljuvlig musik i sann festivalanda. Melissa Horn och Sorting Tragic gjorde två vansinnigt bra spelningar. Kära mor och syster gjorde mig sällskap emedan min musiker till man jobbade på Trästocksfestivalen. Konserter, baby back ribs och öl var vad som stod på menyn. Mitt i maten överraskade kusin Ulrika oss med sin närvaro. Hon sällskapade oss inpå natten, trots att hon skulle jobba. Ett kärt återseende.

Kärleken då? Hur går det med den egentligen?
Jag vet faktiskt inte riktigt. Alla förhållanden går väl upp och ned som man brukar säga. Och eftersom våran relation verkar peka rakt uppåt fortfarande så vet jag faktiskt inte. Det är inget jag har upplevt tidigare. Visst har vi ju vid det här laget märkt att det finns brister. Att jag till exempel kan fastna på toaletten. Det är där mina livsfilosofier startar och utvecklas. Taostolen är min bubbla. Eller att Anton saknar simultankapacitet totalt. Men det är liksom egenskaper vi kan leva med. Det sägs att man inte ska vara självgod eller ironisk. Men jag väljer att vara båda på samma gång. Vi är fördjävla bra!

Ännu mera gastronomi
Eftersom Anton har jobbat, repat och spelat har vi inte haft så mycket tid tillsammans. Ja, vi har varit så löjliga att vi har saknat varandra på bara några timmar. Igår tog vi igen det. Eller tog Anton igen det. När han överraskande mig med en tre rätters a la Jamie Oliver. Vem vill inte smaka Jamies mat?

Förrätt
Gravad Lax med äppelfräch och babyspenat. Vitt torrt vin till. Rekomenderat av hovmästaren.

Varmrätt
Kalventrecote med chevrecreme, rödvinssky, gourmetsaltad ugnsstekt färskpotatis och säsångens grillade primörer. Rött fräscht vin, rekomendrat av hovmästaren.

Efterrätt
Mjölkchokladpannacotta med halloncreme, mynta och rostade hasselnötter. Kaffe.

Båtfärder, blomstrande picknicks och romatiska luncher
Är man som mig, en gormand, förknippas romantiken i stort sett alltid med kulinaritet. Dagens lunch går inte att överträffa. En explosion för smaklökar och sinne. Men vi ger inte upp, inte alls. Vi tänker överträffa oss själva. Nästa lunch kombinerar vi med naturens dovt kvalmiga dofter - på en plats varvid vi ännu inte har bestämt. Äng, vatten, blomster. Ett paradis, mitt i doftkakofonin. Gormand, i minsta benämning. Romantiker i största utsträckning.

<3

"Förlåt att jag kanske inte har varit så go ikväll men jag är så uppslakad av din familj"
Fredag eftermiddag begav vi oss mot Överkalix. Dryga 30 mil och 2,5 timmar senare var vi framme vid en uppdukad buffé och kalla öl. Familjen tog emot Anton med öppna armar och jag fick inte en syl i vädret. Det hade inte knnat bli mer lyckat. Dom fann varandra direkt. Den här helgen har lett till massvis med bra saker. Särskilt att jag och Anotn kommit varandra än närmare. Nu är också han en del av min familj, så som jag är i hans.

Dom tre små-stora orden betyder mer än någonsin.

http://www.myspace.com/sortingtragic låten heter Carved in Stone.

Vi är alla individer
Alla har vi någon gång blivit orättvist dömd. På någotvis är jag egoistisk i den frågan och anser mig ha blivit det orättvist många gånger. Av alla dessa gånger har inte en enda person stannat upp och frågat mig vem jag är. Man har till och med varit rädd för sin egen säkerhet. "Tänk om hon gör illa mig". Det är väl något jag fick med på köpet när jag valde att inte göra skillnad på människor i denna värld. Jag förstår inte hur man kan få mig till en dålig människa för att jag ger alla olika typer av människor precis samma chans. Det spelar ingen roll om du är tatuerad, piercad och bodybuilder, är från byn eller city, har drogproblem eller är läkare. Jag ser en individ som jag gärna lär känna. Men alla är inte lika. En del beslutar sig för att känna mig utan att våra vägar ens har korsats, vilket jag tycker är synd och oetiskt. Jag är en kärleksfull person som tar hand om alla som står mig nära. Min tunga ryggsäck har gjort mig vis och jag har lätt för att lösa problem. Och jag hjälper gärna till. Jag skulle aldrig göra någon illa. Är det kanske mitt vassa utseende som jag numera tonat ned lite, eller är det kanske som mina rådgivare säger - avund. Men varför inte utgöra sin lilla skillnad i världen? Och ge litegrann tillbaka.

"Never seem to care about what's beneath"
Inom kort kommer jag att lägga upp en låt. Som min Anton har gjort. Den beskriver den ilskan han kan känna emot dessa människor som väljer att vara trångsynta och inte ta hansyn till det goda som faktiskt finns inuti. "Not a single thought given to a soul in need"