abitof

Jag börjar allt mer känna att jag måste få vara lite mera privat. Lite mindre yrkesmässig. Det finns liksom ingen tid utanför jobbet som är utanför jobbet. Bara när jag åker hem till Skellefteå. Då är det jag, Elin, Antons tjej. Men i Boden - där är jag, var jag än är, Elin på Guiden. I kiosken, på ICA, på cafét, på gymmet, på Facebook. Facebook är något som jar har rensat friskt på. Dock skulle jag behöva börja om där. Ha bara mina närmsta men, då visar det sig att min sida är en för bra kanal för att stängas.

Ibland är jag i min egen lilla bubbla och låtsas att världen utanför är bättre än vad den är. Men jag trivs här, med en tjock glasvägg mellan min värld och er. Det fungerar. Men. Inte utan mina vänner. Det är med lättnad jag kan ta ett djupt andetag, känna hur lungorna fylls, sakta men säkert andas ut och fortfarande känna att jag har fantastiska vänner. Jag väljer helt enkelt att stänga ute världens alla hemskheter för ett slag. Det sägs att man inte väljer sina vänner men ni i samlad skara - som står mig närmast - hör inte till slumpen!

OBS! Har du PMS rekommenderar jag att du kommer tillbaka på en vecka.

PMS är helt enkelt ett samlingsbegrepp för flera olika symtom, både fysiska och psykiska. Symtomen uppträder veckan före menstruationen och försvinner inom en vecka efter mensens början. Exempel på fysiska symtom är trötthet, huvudvärk, ömmande bröst och en känsla av uppsvälldhet, medan irritabilitet, gråtmildhet, ångest, ilska samt nedstämdhet är exempel på psykiska.
Jag har haft turen att inte få värken som många dras med. Under tiden min endometrios var som värst blev det en och annan ambulansfärd men efter att jag fick en behandling och cystorna försvann så har jag haft det väldigt bra. Det som jag inte lyckast eliminera är det psykiska. Men jag har lärt mig att kontrollera det.

Problemet med PMS är ju att känslorna känns så verkliga. Trots att jag ljudligt säger till mig själv, du har PMS så här skulle du inte känna i ditt normala tillstånd, så säger en liten röst på andra axeln: "Men du är ju ledsen och du skulle förmodligen tycka att det var jobbigt även om du inte hade PMS". Det är så svårt. Mitt tips är här att ha en inre dialog med dig själv. Fråga dig själv, tänker jag så har i vanliga fall. Här har ni några personliga exempel:

PMS-fritt samtal till Anton
-Heeej älskling, åååh, jag saknar dig, är som ensam här i sängen. (skrattar) Hur har din dag varit då?

PMS-samtal till Anton
- Hej. (moloken). Är som hemskt att ligga här ensam i min stora säng. Vet inte vad som är fel men jag känner mig jätte ledsen. Känns inte alls bra. Jag kanske borde göra något åt mitt liv. Du känns konstig. Känns som om vi glider ifrån varandra. Du vill inte prata med mig va?

PMS = grekiska för män
Oftast kommer jag, redan i slutet av PMS-samtalet, på att jag är knäpp av hormoner. Anton, han väntar bara på att jag ska börja skratta åt mig själv.När jag, så här i efterhand, tänker på mina PMS-samtal ler jag och skrattar åt mig själv och det är tur att vi kan skratta åt det tillsammans. Men i själva situationen är känslorna så verkliga. Men. Att tänka logiskt går i vilken situation du än är i. Det gäller bara att ha lite jävlar-anamma. Ett hett tips är att till en början ha nedskriva eller iaf genomtänkta tankar om hur du normalt brukar känna. Glöm inte att det gäller att ta upp facit med din omgivning när du inte har PMS. För ni vet väl att vi pratar grekiska när vi har PMS?

Min teori
Gränser har vi alla och varje människa fungerar likadant. Om man tänjer på dessa gränser är det lätt att varje gång ta det ett steg längre. Jag avskyr när man skyller sitt beteende på PMS för du har alltid ett eget val. (Här finns det viss risk för att jag får mig en avhyvling av något PMS-monster men det kan jag ta) I precis alla lägen kan du bestämma över dig själv. Det är det här som är så fiffigt med oss människor. Står du och skriker till din karl kan du på högsta tonläget bestämma att, nej, vad fan håller jag på med - och sluta. Det gäller bara att göra detta tillräckligt många gånger och på så vis ge dig själv en ny vana, helt enkelt.

Jag har inte varit arg på flera år. Sista gången jag var det sårade jag någon som betyder mycket för mig och det blev droppen. Där och då bestämde jag mig och jag har inte höjt rösten sedan dess. Nu är det ett invant beteende och jag mår så vansinnigt mycket bättre. Det gäller bara att tro på sin egen styrka. Tro på den egna viljan. Stoppar du dig tillräckligt många gången innan du blir arg kommer kroppen och knoppen vänja sig vid det. Alla med PMS vet att vi i något ögonblick tänker (vad fan håller jag på med) men i de flesta fallen tar ilskan över och vi väljer att vända allt till ett Nej-jag-har-rätt-att-vara-arg.

Så, min metod är densamma som dom lär ut på AA. Avvänjning helt enkelt. Återigen är självdisciplin det som kommer att göra ditt liv lite lättare. Ut ur din lilla fyrkant och vänj om dig!

..är en stor del av mitt liv
Anton har skrivit en ny låt. Jag lyssnade på den i morse och jag började gråta. Då tycker jag att man har lyckats bra. Har ni inte så tycker jag att ni lägger till Shape Of Gravity på facebook. Där kan ni lyssna till några av hans låtar.

Klicka HÄR så kommer du direkt till sidan

Vad tänkte jag med?
Med en lugn dag på jobbet hamnade jag i ett litet inspirationsrus och i ett svagt ögonblick drog jag iväg ett sms till Mirja. Som jag senare kom att ångra. ”Jag ska måla dig”. Sagt och gjort satte jag mig ned för att måla en utav de personerna som betyder mest för mig. Ni kan inte förstå vilken prestationsångest jag fick. Jag har min mentala bild av hur Mirja ser ut. En bild som bygger på känslomässiga band och även det visuella. Jag kommer aldrig att kunna måla den Mirja jag känner, men jag kan göra ett porträtt på henne. Och så här blev det. Nedan kan ni även se hur hon ser ut IRL.


Tack till Fredrik som hjälper mig med penselinställningar!

Snön låg vit på marken, luften kändes behagligt kylig. Torr om än något kall var jag om fossingarna. Men. Det vackra byttes ut mot slasket och smutsen som vi har stått ut med allt för länge. Nu längtar jag verkligen efter snö. Jag längtar efter helg. Jag ska mantra fram snön och mysa med den mest underbara människan på jorden. <3

Ibland blir det bara så där rätt
Det blir helt enkelt busenkelt för att motivet - i det här fallet Helena Sellin - blir bra hur man än gör. Likadant var det när Anton och Therese var modeller.

Att jobba i tidningsbranschen innebär att man ligger lite före alla andra
Julen började för länge sedan hos mig. Allt har hunnit vara rött och kryddigt. Känns märkligt att sitta och prata Detoxar, hälsa och nystarter när jag inte ens börjat julpynta hemma. Men ni kanske har tips på vad ni vill att jag ska skriva om. Så alla är välkomna att komma med förslag. Lämna bara en liten kommentar här nedan så ska jag göra vad jag kan.

Murphy han är verkligen ute efter mig
Jag antar att jag har förtjänat det på något vis. Det är dags att tänka till nu. Jag fick dock en bra dag - gårdagen. Och den var så vansinnigt bra. Länge sedan jag har skrattat så mycket som igår. Och i Lördags, men shit, i söndags också. Murphy fixar nog jämnvikt helt enkelt. Det går ju bara inte att ha det bra. Då måste liksom någon se till att det blir lite mera slitsamt och lite mera sorg i livet. Ingenting ska komma gratis.

Vi kan kort och gott konstatera att jag var som bambi på hal is och att en matta måste införskaffas. Otroligt rogivande pass som tog väldigt bra på magen. Det där gör vi om (så fort jag har en matta då)

Redan till belåtenhet - eller?
Idag kan jag inte tro att jag har varit en sådan latmask som jag faktiskt har varit. Ingenting känns längre jobbigt och allt jag gjort är några fjuttiga veckors träning. Vägen är lång men än dock har jag redan fått fina resultat. Armarna börjar få lite konturer, jag kunde till och med bära upp Antons gitarr-case med böjd arm, hela vägen upp till takvåningen. I vanliga fall brukar mina armar vara något man kan likna med gummi. I slutet av bärsträckan tar dom nästan i marken. Rumpan då, ja den har fått en skön stuns och är betydligt trevligare i formen. Så där härligt putig. Låren har smalnat av och de två översta magrutorna börjar synas på min numera helt platta magen. Det enda tråkiga är väl att brösten minskat en cupa men det gjorde då verkligen ingenting. Vågen säger inte mycket -4 kilo. Desto större skillnad är det på mig. Jag mår gott och det gör gott inför den eventuellt stundande 30-års krisen.

Orken
Självklart har jag märkt en markant skillnad på min ork. I vardagliga saker men även i mer ansträngande situationer. Till en början flämtade jag hjälplöst efter andan efter 400 meter i löpbandet. Nu kör jag alpina pass i 40 min och orkar till och med att vara social efteråt.

Bodybalance
Eftersom mitt nästa test är på torsdag vill jag inte riskera skador så Bodybalance blev alternativet för kvällen. Bodybalance har inslag av Yoga, Pilates & Core i ett och samma pass! Det ger bättre rörlighet, balans, hållning och stärker bl.a. mage & rygg. Men först värmer jag upp med 30 minuter CT.

I morse när jag vaknade kändes luften friskare, jag tog ett djupt andetag. Någonting var förändrat. Jag var utvilad och belåten. Kan snön verkligen göra så gott för själen?
Vi har levt i vad som har känts som ett evigt mörker. Men nu har snön och ljuset äntligen kommit. Helt otroligt viken inverkan på kroppen och knoppen lite snö på marken har. Det må vara lite men det är en början.

...back from the darkness
Det har inte undgått er att jag har haft en liten svacka. Emedan många gottar sig finns faktiskt ni som verkligen har stöttat och visat omtanke. Jag vill tacka er alla. Även denna gång mäktade jag med att ta mig förbi motgångarna. Tappade räkningen när jag var runt 9 år men det torde vara kring den miljonte jäveln jag besegrar ;)

Träningsvärk och nytt hem
Ser fram emot näst intill träningsfri helg. Innebandy, Crosstrainer och rodd på samma dag - jag tog i lite väl mycket där.  Det gör ont när jag nyser och naturligtvis har jag rethosta.
Ser även fram emot att följa upp hur Bosse och Uno kommer att trivas i sitt nya hem. Någon fick en chans att ge tillbaka och det är jag evigt tacksam för. Nu har vi balans, vi ger och vi får.

Än en gång - tack alla ni som finns för mig!

P.S Igår hade vi fotosession med världens finaste Lucia!

Ni får inte tro att jag håller på att helgonförklara eller glorifiera mig själv på något vis. Men. Ofta när jag kommer till insikt får jag en värmande känsla inombords. Det är då jag noterar min tanke, känsla eller åsikt. Dom brukar ligga under kategorin Mina Quotes, Tankar eller Lärdom, här på bloggen. Hos mig föds ständigt nya ordspråk. Jag är en ordspråks-junkie.  Varje gång översätter jag dom till engelska för att få fram känslan. Sedan googlar jag mitt nyfunna Quote. Det är här Oprah kommer in. 3 av 5 ordspråk har på ett eller annat vis påmint eller ibland varit nästintill exakt som något av denna visa kvinnans budskap. Inte jag då - Oprah.


Next moment in life
Tanken: Allt jag gör nu gör jag för att få en bättre framtid
Citatet: Att göra det bästa nu resulterar i en bättre framtid
Oprah: Doing the best at this moment puts you in the best place for the next moment


Lifecompanion
Tanken: Jag har två val, antingen lever jag i kärleksruset med sorg, motgångar och bråk eller så väljer jag att leva med min livskamrat där livet fungerar utan större bekymmer med väldigt mycket glädje, en djupare kärlek och med god kommunikation.
Citatet: There are two choices in life. Living with the one you love where there is a lot of grief and friction - or choosing to live with your best friend, your companion in a place where life works without much trouble, a lot of joy and deep love.
Oprah: You have two choices in life, argue with the one you love or choosing to live your life happy, with your best friend. I choose my best friend, Stedman.

The power to win
Tanken: Du ska inte få trycka ned mig!
Citatet: Din ondska ger mig bara mer kraft att lyckas
Översättning: Quis dabit me impietas tua plus uirium
Oprah: When people make you disappointed use the anger to succeed

Helgen har strax passerat, jag har hunnit ta vara på tiden och har endast gjort exakt detjag vill göra. Nu inväntar jag filmkväll med bästa sällskap. Inatt stannar jag i Skellefteå och åker direkt till jobbet i morgon. Vilken frihet det är med körkort. Så himla skönt. Vi kände för att avsluta helgen med någonting riktigt mysigt. I och med att jag bor i Boden på veckorna så faller söndagen oftast bort. Eller föll bort, innan jag tog armen ur röven och tog mig körkort. Nu kan jag enkelt ta vara på tiden precis så som jag vill och vilken lyx det är att åka hem exakt när man vill.

Nästa helg tänkte jag faktiskt unna mig en fylla. Vad säger ni om det? Nu har det vilats färdigt här. Dock måste jag ränka dagarna som är kvar fram tills nästa test med Vo2Max, jag kan ju inte supa ner mig och få dåligt resultast, nej, det ska vara goda mariginaler.

Jag tror fullt och fast på det här med att Jinxa.
Det blir en hel del påminnelser till männikor omkring mig. Särskilt till Per, min kombo. "Åh nej säg inte så, du Jinxar det och då blir det ju inte så". Än dock kan jag säga att helgen har fått mig att slappna av och tro på... ja det kan jag ju inte säga för då jinxar jag det och då vet vi alla vad som händer.

I give up!
Jag försöker hålla mig positiv men det är inte alltid så lätt när man inte hinner andas mellan problemen. Om det vore så att jag strulade till det, gjorde bort mig och liksom ”had it comming” - skulle det vara en sak. Men när jag kämpar så jag blöder av huvudbry och det bara fortsätter mata på. Då är det svårt att vara glad. Att hålla fokus på positiva saker.

Det är tur att jag har träningen där jag kan rensa skallen. Nästa pass ska jag ta med mig all ilska och besvikelse in på gymmet och sedan ska jag tänka på varenda jävel som skadat och skadar mig.


Note: Investering youth cream AB

Jaga moroten
Jag skulle vilja starta ett eget företag, där man motiverar andra att uppnå 200%.
Nu jävlar, ingeting kan stoppa mig om jag så måste så ska jag bära Mirja med till målet. Livet blir inte alltid som man tänkt sig, men då är det bara bita i det sura äpplt och fortsätta jaga den där fördömda moroten!

All in!

"Folk kommer ju tro att jag slår dig"
Jag har inte alltid varit så här men nu är det lika bra att erkänna och leva med det. Jag är en obotlig klant. Man skulle näst intill kunna tro att jag är omedvetet självmordsbenägen. Med lagom mellanrum gör jag  nämligen illa mig själv rejält.

Blålila knölrand över revbenen
-Jag hinner med en till maskin, säger jag och knatar upp till lägenheten för att hämta sängkläderna. Men eftersom tiden var knapp tänkte jag den dumma tanken, jag skyndar mig ned. Utan att märka det ramlar ett lakan ned och hänger precis framför fötterna. Ni vet vart det här slutar va? Jo, jag kliver på lakanet och voltar i betongtrappen.

Tennisboll i pannan
En tur på eljusspåret skulle sitta fint. Hösten är ju så vacker. Kanske att jag hittar en god svamp eller två, sagt och gjort. Utan en tanke på hur klumpig jag är tar jag en löptur på elljusspåret och tittar samtidigt ut i skogen efter svamp. Ni vet vart det här slutar också, eller hur? Kaschmet, byxan sönderriven, knäna blå och stenen som agerade krockkudde skapar en blå halv tennisboll i min panna.

Inte spättad men nästan
Eljusspåret igen, Anton utbrister: -Stubbe! Naturligtvis kan man inte skrika stubbe på eljusspåret med en olycksfågel som mig hack i häl. Åter igen, sagt & gjort så flög Prinsipesan 2 meter och landade på knäna. den vassa stubben då, ja, det spättade inte mitt knä men däremot blev det en reva på utsidan av mitt högra knä. 3 cm till höger så hade jag inte kunnat gå från platsen.

P-bot
- Fan, jag glömde sätta P-skiva, ja blir galen om jag har fått böter, säger jag och lastar på mig Mirjas dojjer som står i perfekt läge i hallen. Tanken slår mig, oj vad vinglit jag borde ta på mig dom ordentligt. Tror ni jag gör det - svar NEJ! Nästan nere i trappen far fötterna snabbare än skorna och jag trampar snett samtidig som jag slungas över mitträcket, landar på andra sidan om det och halvt bryter fingret. Det här var igår och jag kan lova att jag har ont idag.

Jag måste ha gjort någonting rätt igår, eller var det mina vänners förtjänst? Det fullkomligt bubblar i mig idag. Jag är så himla glad. I natt har jag sovit tryggt och vaknade utvilad när Mirjas klocka ringde. Trots att jag börjar en timma efter henne steg jag upp och fixade mig. Skjutsade henne till bussen och landade på jobbet 40 min för tidigt. Men det är väl så, när man omges av människor som gör en lycklig, då blir livet lite lättare.

Möglig ekvation
Igår fick vi en överraskning som heter duga. Det finns ingenting som stör i min och Antons relation - förutom en enda liten ekvation som vi inte har kunnat lösa. Disken. Varje helg när jag kommer hem till Skellefteå står Anton med hundögon och skäms för att han "glömde" att diska. Matrester och diskvatten som stått i en vecka är väl inte det allra mysigaste att mötas av när man kommer hem efter en arbetsvecka. Gång på gång har vi känt infektionen när disken kommit emellan. Jag har försökt vara "den större människan" genom att inte vara arg utan helt oberört ta tag i disken. Men. Det var ingen bra lösning i längden. Damn, my misstake. Hur kan egentligen en sådan enkel sak få skapa lite dåliga vibrationer. Dom går ju över i ett kick! men, ingen bra start på en helg. Till saken. Igår. Fick vi en surprise of our life! Våra vänner hade köpt oss en diskmaskin! Lina hade sagt till Jens: ”Vi borde faktiskt köpa dom en diskmaskin”. Sagt och gjort så stod det en maskin på Kågevägen 23. Det går inte att ta emot den helt ogenerat. Jag har ju länge tänk att jag ska köpa en men har varit alldeles för stolt eftersom jag ansett att problemet inte legat hos mig. (Vad nu det löser för problem vet jag inte) Men. Det här visar inte bara vilka fina vänner jag har, utan att dom känner oss väl och ser lösningar på våra ekvationer.

Först sprutade vikten ur mig.
Pang boom - sa det så hade jag gått ned från 69,3 till 61,7. Det kan man kalla morot. Nu borde jag dock kasta vågen, tydligen så bygger jag muskler för jag går upp i vikt hela tiden men jeansen dom börjar vara alldeles för stora. Till mitt stora förtret har jag dessutom blivit så där äcklig som träningsmänniskor är. Jag skriver tråkiga träningsinlägg med skryt om "dagens pass", suktar efter nästa utmattande pass istället för choklad och äter blomkål till filmen. WTF!

Den omtalade och efterfrågad listan
De punkterna som har hjälpt mig till ett lyckligare liv. De mest privata är dom sista med sträckade linjer, där ni själva kan skriva in era personliga svageheter som ni behöver förbättra. Lycka till!

Oldschoolträning med en f.d. militär och numera PT bakom visselpipan
Blod svett och blåmärken men inte tårar. Medicinbollar, hoppbockar och dämpande madrasser - det är grundläggande får att göra slut på alla krafter som finns. Inte trodde jag att upp-hopp på en dämpande madrass kunde vara jobbigt. Det ser till och med komiskt ut. "ååååh hopp", nej hur mycket du än försöker så lättar du bara några centimeter och man blir ju helt slut. Här trodde vi faktiskt att pulsklockan skulle pipa på maxpuls. Min partner på cirkelträningen blev ingen mindre än Jeanette Nilsson, näringslivschefen på bodens kommun. Ni vet hon som har fysik som en 21-årig atlet. Men jag kämpade på rätt bra. Knät höll tyvärr inte hela vägen men jag är vansinnigt stolt över mig själv.