abitof

"Folk kommer ju tro att jag slår dig"
Jag har inte alltid varit så här men nu är det lika bra att erkänna och leva med det. Jag är en obotlig klant. Man skulle näst intill kunna tro att jag är omedvetet självmordsbenägen. Med lagom mellanrum gör jag  nämligen illa mig själv rejält.

Blålila knölrand över revbenen
-Jag hinner med en till maskin, säger jag och knatar upp till lägenheten för att hämta sängkläderna. Men eftersom tiden var knapp tänkte jag den dumma tanken, jag skyndar mig ned. Utan att märka det ramlar ett lakan ned och hänger precis framför fötterna. Ni vet vart det här slutar va? Jo, jag kliver på lakanet och voltar i betongtrappen.

Tennisboll i pannan
En tur på eljusspåret skulle sitta fint. Hösten är ju så vacker. Kanske att jag hittar en god svamp eller två, sagt och gjort. Utan en tanke på hur klumpig jag är tar jag en löptur på elljusspåret och tittar samtidigt ut i skogen efter svamp. Ni vet vart det här slutar också, eller hur? Kaschmet, byxan sönderriven, knäna blå och stenen som agerade krockkudde skapar en blå halv tennisboll i min panna.

Inte spättad men nästan
Eljusspåret igen, Anton utbrister: -Stubbe! Naturligtvis kan man inte skrika stubbe på eljusspåret med en olycksfågel som mig hack i häl. Åter igen, sagt & gjort så flög Prinsipesan 2 meter och landade på knäna. den vassa stubben då, ja, det spättade inte mitt knä men däremot blev det en reva på utsidan av mitt högra knä. 3 cm till höger så hade jag inte kunnat gå från platsen.

P-bot
- Fan, jag glömde sätta P-skiva, ja blir galen om jag har fått böter, säger jag och lastar på mig Mirjas dojjer som står i perfekt läge i hallen. Tanken slår mig, oj vad vinglit jag borde ta på mig dom ordentligt. Tror ni jag gör det - svar NEJ! Nästan nere i trappen far fötterna snabbare än skorna och jag trampar snett samtidig som jag slungas över mitträcket, landar på andra sidan om det och halvt bryter fingret. Det här var igår och jag kan lova att jag har ont idag.