abitof

Vi är alla individer
Alla har vi någon gång blivit orättvist dömd. På någotvis är jag egoistisk i den frågan och anser mig ha blivit det orättvist många gånger. Av alla dessa gånger har inte en enda person stannat upp och frågat mig vem jag är. Man har till och med varit rädd för sin egen säkerhet. "Tänk om hon gör illa mig". Det är väl något jag fick med på köpet när jag valde att inte göra skillnad på människor i denna värld. Jag förstår inte hur man kan få mig till en dålig människa för att jag ger alla olika typer av människor precis samma chans. Det spelar ingen roll om du är tatuerad, piercad och bodybuilder, är från byn eller city, har drogproblem eller är läkare. Jag ser en individ som jag gärna lär känna. Men alla är inte lika. En del beslutar sig för att känna mig utan att våra vägar ens har korsats, vilket jag tycker är synd och oetiskt. Jag är en kärleksfull person som tar hand om alla som står mig nära. Min tunga ryggsäck har gjort mig vis och jag har lätt för att lösa problem. Och jag hjälper gärna till. Jag skulle aldrig göra någon illa. Är det kanske mitt vassa utseende som jag numera tonat ned lite, eller är det kanske som mina rådgivare säger - avund. Men varför inte utgöra sin lilla skillnad i världen? Och ge litegrann tillbaka.

"Never seem to care about what's beneath"
Inom kort kommer jag att lägga upp en låt. Som min Anton har gjort. Den beskriver den ilskan han kan känna emot dessa människor som väljer att vara trångsynta och inte ta hansyn till det goda som faktiskt finns inuti. "Not a single thought given to a soul in need"