abitof

Ögonkontakt och hemligheter
Hur mycket jag än vill stoppa tiden för att liksom, andas in och förbereda mig så närmar sig the dooms day med stormsteg. Även om jag inte riktigt vill erkänna det (eftersom jag är en cooling) så är jag vansinnigt nervös.
Det blir perfekt med en lugn och kärleksfull helg med min älskade Anton. Han sitter här på mitt skrivbord varje dag, med gnistrande ögon och smilgroparna framme. Det är nog mer som Sofie sa. Det blir lite mindre gjort. Någon sekund då och då faller ögonen i kontakt med skrivbordsunderlägget.