abitof

Jag vill tro att jag är en relativt positiv människa.
Ofta upplevs jag (i ärlighetens namn) som överdrivet positiv. Jag kan ta det. Det är något jag mycket hellre är - hellre det än att vara bitter. Om sanningen ska fram så... Ja, jag är positiv och lever i nuet, men jag är ALLTID förberedd på det absolut värsta tänkbara. Även om jag förväntar mig att allt jag älskar kan vara borta i morgon så ser jag till att leva i nuet. Det är betydligt enklare att vara positiv om man ständigt blir positivt överraskad. Jag har ingen aning om det är rätt sätt att leva. Men en sak vet jag säkert, tar man alls någonting för givet står man där en dag och ångrar sig. Jag tänker inte ångra mig. I eftermiddag hämtar min älskade Anton upp mig här i Boden, för avfärd mot Skellefteå. Jag ska suga åt mig varje liten sekund, njuta och visa hur mycket jag uppskattar livet.


Frid & Lycka!