abitof

Födelsedagsfirande
Vilken fredag det blev, stress som galning, party alldeles för sent och sedan upp tidigt för att ta emot hela Antons familj och bjuda på lunch. Trots att vi var sena och jag var näst intill panikslagen gick allt jättebra. Maten blev jättegod och alla var nöjda. Viktigast av allt - Antons smile försvann nog inte en sekund! Och vilka presenter. Rörande när alla parter verkligen tänkt till.

Helt galna
Jag kan i och med helgen konstatera att jag har superhärliga vänner och en helt galen livskamrat. Jag har sällan skrattat så mycket som i helgen. Äta habanerosås från helvetet, mental picture planting, fest, mode, dans, show, grill-time, badtunna och mycket mycket mera!
Under fredagens megafon-fest kände jag mig verkligen som en prinsessa. Anton flirtade flitigt med mig från scenen och utanför scen var armen ständigt omkring mig. <3  Tyvärr misslyckades vi med vår “ja må du leva”- sång. Anton hade lurat oss att han skulle bära en one-pice. Jag hade informerat vännerna att när han entrar scenen med denna sjunger vi on top of our lungs “ja må han leva”. Han kom naturligtvis aldrig ut med en one-pice. Det var något han sa för att jag inte skulle vara så nervös över min klädsel. Skit också!

Trots att jag valde att vara en partypooper under lördagen så kom mina vänner från Boden och gjorde Skellefteå osäkert tillsammans med min älskade Anton som agerade perfekt värd. Det är vad jag kallar kärlek och vänner. Min rygg var så upp och ned att jag kände att det var dags för vila. Jag kan då konstatera ytterligare en sak. Mina vänner är galna, min karl är galen och man kan ha hur kul som helst när man ligger hemma och får fyllesamtal under kvällen. <3 Tack alla för en härlig helg!


Jag förtjänar inte det här..
Många jobbar och sliter utan resultat. Mår dåligt och våndas över att ingenting händer. I helgen har jag fuskat. Jag är en fuskare. Men trots detta fortsätter min viktnedgång. Om än sakta så går jag ned.