abitof

...kärlekens rus människan söker efter...
För ungefär ett år sedan mötte jag Anton. Alla som känner mig vet att jag inte tror på slumpen. Det var heller igen överraskning att vi båda genast kände en oförklarlig dragning till varandra. Våra vägar var ämnade att mötas - så är det bara. "Jag vet vem jag är när jag är hos dig" - som Melissa Horn sjunger är något som känns i min själ. Även om vi inte alltid är perfekta vågar vi vara - jag - när vi är med varandra. Min själ har fått ro. Vad framtiden är för oss får helt enkelt tiden utvisa men jag vet att jag har hittat min vän för livet. Det är något man inte vet förrän man har varit där. Egna utvecklingen tar i början en rasande fart och man känner sig plötsligt färdig som människa. Mitt i allt blir allt lugnt och enkelt. Grunden är byggd.

... eller är det något större?
Plötsligt står jag här och inser att allt jag längtat efter, allt jag vetat - har byggts på okunskap. Plötsligt står jag här och inser vad som är viktigt i livet. Det sägs att det är med åldern det kommer. Men jag tror inte att det har med ålder att göra. Insikten kan komma hur gammal eller ung du än är. Det är livets alla misstag, livets alla omvägar och motgångar som gör att du tillslut hittar rätt. Ingen vet vilken väg man ska gå förrän man tagit rätt. För att ta rätt måste du även veta vilken som är fel - inte sant?

Alla erfarenheter innan nuet har varit en hejdundrande resa för att finna mig. Det är här livets rus börjar."So spread your wings and fly away".