abitof

Under helgen kom jag fram till "nästa steg".
Det är en underbar känsla att inse att man plötsligt tar ett steg vidare i livet. Jag vet inte om det berodde på all den kärlek som Anton överöste mig med, eller om det var initiativet att ge mer tid åt mina vänner. En kombination av de båda - skulle jag tro. Mitt i allt var jag världens lyckligaste tjej. Jag tittade på Anton med nya ögon och såg inget problem i att ge tid till mina vänner.

Till en början trodde vi att kommande helgs resa skulle störas p.g.a. att ersättare för kabareten inte hade tillsatts. Allt arbete som Anton lade ned för att kunna åka ned mig på den här resan - visade verkligen vad han känner för mig. Jag är inte rädd längre. Många kan nog tycka att jag är märklig som är rädd med en så fantastisk människa vid min sida. Men är det inte så att när vi har det som bäst är vi mest sårbar? En av de motton som står närmast mitt hjärta är inte för inte - "Ta ingen för givet"

Sthlm long-weekend
På fredag åker vi ned till vår hufvudstad för mingel. Gamla vänners återseende. God mat och dryck. Konsert. Intressanta möten med musikaliska människor och inte minst för att gosa med smått.