abitof

...kan vara skrämmande
Ibland är det lätt att man påverkas mest av de människor man inser inte förtjänar att vara i ens närvaro. Det är ett misstag som jag anser att vi alla gör. Jag har lyckan att omges av riktiga klippor och guldkorn, men låter mig samtidigt påveras av de människorna som visar sig vara allt utom detta. Varför? Nej, vi måste uppskatta och påverkas precis lika mycket (ständigt) av alla de positiva elementen som finns runt omkring oss. Lite då och då blir jag särskilt “blödig” och kastar iväg ett sms där jag beskriver att personen betyder mycket för mig. Men det händer allt för sällan.

Man blir som man umgås
Är ett betydligt starkare uttryck än vi många gånger inser. Det är något som har blivit uppenbart för mig sedan jag lärde känna Anton. Goda människor omges av likasinnade. Det är inte främmande att jag bytt bekantskapskrets. Efter många år bland människor som hamnat snett i samhället insåg jag att det tog mer än det gav. Självklart ligger alla mig varmt om hjärtat. Men någonstans måste man inse att man inte kan hjälpa alla. Jag har alltid haft så många vänner att jag aldrig har behövt tänka tanken på att se mig om. Nu visar det sig tydligt att jag missat många guldkorn som lite då och då dykt upp i mitt liv. Jordnära människor med positiv anda med båda fötterna på jorden. Människor med framtidsplaner och visioner. Med vilja att utvecklas och uträtta. På något vis blev resultatet av min livsförändring att dessa människor dök upp allt mer och att jag vågade ta steget att visa att personerna är intressanta.