Friheten i min lilla plåtburk






Plåtburk är väl kanske att överdriva, jag kör BMW och inte Skoda. Anyhow. Ibland tror jag att människorna i min omgivning är mer lättad än mig över att jag från och med igår innehar ett körkort. Smsen strömmade in, det är många som vill att jag ska skjutsa igen för "gammal ost". Jag är snart 30 så det är en hel del kan jag säga.

Uppkörningen
Jag vet inte om jag hade tur med uppkörningsmannen eller om det är min "talets gåva" som fick körningen att bli så avslappnad. Jag förklarade att: om jag klarar körningen ska jag skjutsa hem min karl till Skellefteå och ta hem min bil ensam. Men om jag inte klarar det får Anton skjutsa mig till jobbet direkt. Vi pratade om gamla katter, hockey, sommarstugor, våra jobb och mitt i allt var jag tillbaka på Nordpoolens parkering där han bestämde sig för att få mig att svettas lite. (M som i mannen och E som i Elin)

M: Ja du, det där gick ju... ja hur tyckte du att det gick?
E: Ingen aning!
M: En fråga bara, hur tänkte du i Bodsvedjan då du passerade den blå bilden som stod i en högerkorsning.
E: Inte en aning!
M: Det skulle vara bra att veta.. (skeptisk)
E: Ja, jag kom och körde, det var högerregel men den blå bilen kunde inte köra ut för att bussen stod i vägen så jag körde bara rakt fram.
M: Jahapp... så det tänkte du.. Mmmhmmm.. (negativt mmhmm)
M: Vill du tillbaka till jobbet nu eller?
E: Nej verkligen inte, dit skulle jag ju om jag kuggar.
M: Men då tycker jag du skiter i att fara dit, för du gjorde helt rätt, mycket bra kört jag har ingenting att invända på.
E: Är det sant??!! Du skämtar, jag har körkort, jag har alltså körkort? Menar du det!! (tårarna sprutar)

Lycka
Det är otroligt svårt att beskriva lyckokänslor tycker jag, vi har ett automatisk vokabulär när det kommer till sorger och smärta. Men när man ska förklara lycka, då är det inte lika självklart. Jag gråter sällan av sorg. Det är liksom tomt inom mig då, men när jag är glad. Då sprutar tårarna även om jag liksom inte huttrar och för oväsen. Men det är som om någon magisk flödarknapp blir intryckt.

Håll käften!
Jag är känd för att ha svårt för att säga fula ord, det är vida känt att jag aldrig höjer rösten. Men igår kom det en groda. När jag hade fått mitt körkort åkte vi mot Skellefteå. Naturligtvis med pit-stop på Sunes för att fira. När jag kör in på parkeringen och parkerar utbrister Anton, kör fram dit och ställ dig där i stället. Varpå jag lite chockartat utbrister: Håll käften jag står exakt vart jag vill för jag har körkort" Hahaha!


Tack till alla som stöttat mig under dessa månader, mycket har kommit i vägen så utan mångas stöd hade det tagit betydligt längre. Ett prov och en uppkörning gör mig väldigt stolt men som sagt utan er hade det tagit längre. Per som lagat mig mat så jag kunnat sitta ifred, Anton som legitimerat mig och alla ni andra. Eg. ingen nämnd - ingen glömd men Anton och Per skall definitivt nämnas.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0