abitof

Jag är absolut inte äckligt romantisk men jag vill på något vis se mig som en filosoferande person eller någon som gillar att uttrycka känslor i väl valda vackra ord. Hittills har jag aldrig delat med mig av dessa teorier, och poetiska ordpussel på någon offentlig plats. Däremot får min kära sambo och livskamrat Anton ett jämt flöde av dessa skaldekonster.

I går stod hon på tur, hon som för mig är ett musikens väsen, Laleh. Hon som briljerar i vårt älskade och så otroligt svenska program "Så mycket bättre" och jag möttes av en kaskad av musciserande känslor. Jag kunde helt enkelt inte låta bli att uttrycka min tacksamhet till Anton. Tacksamheten till musiken. Musiken som idag inte är likt något utav vad den en gång var. Idag lyssnar jag med själen, där texten inte längre har ett lika stort värde utan nyfikenheten på uppbyggnaden av musiken väger tyngre. Och numera nyfikenheten på min egen musik.

..är en stor del av mitt liv
Anton har skrivit en ny låt. Jag lyssnade på den i morse och jag började gråta. Då tycker jag att man har lyckats bra. Har ni inte så tycker jag att ni lägger till Shape Of Gravity på facebook. Där kan ni lyssna till några av hans låtar.

Klicka HÄR så kommer du direkt till sidan

Anton är vidare i uttagningen och får besked i slutet av April. Han är en av favoriterna så vi är hoppfulla. Hur de än går är det en otrolig prestation att komma så här långt! Jag är världens mest stolta flickvän. Det har varit så otroligt roligt att följa hans utveckling. Från lite nervös och försiktig på scenen i kulturens hus till en ödmjuk men säker artist i toppen på uttagningen.

Gastronomiska fynd, musikalitet på hög nivå, kändissvett och babyspya.
Kan tyckas vara en provokativ rubrik men det är faktiskt några av de elementen som helgen bjöd på. Vi började resan på Lidingö. Lagade middag hemma för att vila upp oss efter den långa resan. Lördagen spenderades på en helt fantastisk liten restaurang. Azafrán. Rekommenderas varmt. Tapas från Spanien, bra service och extremt prisvärt. Det tog inte lång stund förrän Anton hade musikabstinens så vi åkte iväg till Gröne Jägaren (hammarby-puben) för att lyssna till Antons ljuva stämma. Frank Sinatra, Thats Life - ljöd nog för första gången inom dessa väggar. Jag kunde hålla mig från att skrika AIK. Anton fick stående ovationer och ingen blev knivhuggen. Sedan blev det Eurodisco och taxi hem till Lidingö.

Shoppingsöndag - inte min dag. Grabbarna fyndade och blev riktigt snygga emedan jag mest irrade omkring mellan allt folk som trängdes. Jag gillar Norrland och internet-shopping. :P

Måndag - helt vansinnigt god middag hos Caroline som har en sprudlande glad liten son. Edvind charmade brallorna av oss! EN natt hos Caroline sedan drog vi iväg och dejtade Antons polare på ett café som serverade helt vansinnigt mycket foccaccia!

Alter fuckin' Bridge
Efter ett evigt armbågande hade vi de bästa platserna i hela arenan. Rakt framför scenen där det till och med gick att kommunicera med bandet. Kvällens höjdpunkt var när ingen mindre än Slash tågade in på scen och spelade vidare med bandet. Visst måste jag erkänna att kyssen till denna låt, live, djup ögonkontakt och tårfyllda ögon är något utav det finaste jag upplevt! Kvällens avslut och nattens början gjorde inte saken sämre. Djupa samtal till tända ljus och hummervickning.

Vanligtvis är det Antons Cabaret som gäller. Fredagsshowen sker i vanlig ordning men, på lördag blir det någonting annorlunda. Anton kommer hit till Boden och kommer att sitta i publiken för en gångs skull. Ett par ungdomar från Boden har nämligen dragit igång en show, The 70s show som hade sin premiär igår. Än så länge är bara 3 föreställningar uppsatta så passa på, läs mer och boka här!

Wohoo! Vi ses där!

Man kommer långt på ett stort hjärta
Vilken succé Boden gjorde under gårdagens Idol. Musikaliteten är något som inte är en bristvara i min nuvarande hemort. Det är alltid musik omkring mig. Musiken gör mitt liv lättare att leva. Speciellt när människorna jag tycker om och bryr mig om får chansen att visa sina goda förmågor. Jag vill passa på att gratulera underbara Björn som verkligen förtjänar sin plats i finalen. Jag kommer att rösta mig pank och jag hoppas att ni andra också gör det. Men få inte storhetsvansinne (pekar med hela handen på Björn).

Nu sol och sedan mys med Luma! P.S Det är snart torsdag, snart är jag i famnen på min underbara älskade!

http://www.myspace.com/sortingtragic låten heter Carved in Stone.

Som jag älskar att vara i en musikalisk relation
Jag har alltid vetat att jag har en gåva att höra och känna musiken lite mer än andra har. Det är ingenting som jag övat på eller ens använt mig av - fram tills jag träffade Anton. Att sitta i hans lilla studio, bakom honom på kontorsstolen, samtidigt som han klinkar på pianot, smeker strängar (hur nu det låter) eller lägger på stråkar är lika rogivande som att vara på SPA i ett kurbad där någon masserar axlarna samtidigt som jag kan ana ljuv musik i bakgrunden. Att jag får vara delaktig eller känna mig delaktig verkar vara viktigt för Anton. Och delaktig känner jag mig. Plötsligt frågar ett musikaliska geni mig om jag tycker att han ska höja tonen en oktav och jag kan svara att han ska sänka den en oktav och lägga på även en höjd oktav. Varifrån jag nu fick kunskapen om att just det skulle låta som ett "smäck" i det introt, har jag ingen aning om. Men bra blir det! Nu blir det musiktajm idag igen i Stadsparken och sen är det trästocks-festivalen som stundar. What A wonderful world we live in!

Boden Alive - Vad är det egentligen?
Mamma fyller år i helgen och hon har ännu inte träffat hennes favorit-svärson-genom-tiderna. Hon drog dåligt-samvete-kortet och vips var vi på väg till Överkalix. Det blir sol, grill, bastu, fiske och båt. Dessutom har min bror genrep med teatern och dit ska min far. Hade väl varit prima ballerina att dra sjuhundraelva flugor i en smäll? Men då var det ju det här med Boden Alive...