abitof

Förlåt Anton
Ja, jag lyckades bli sjuk. Sedan lyckades jag smitta Anton. Så nu ligger han nedbäddad och tar sig inte upp. (Ooops) Det har varit den lugnaste helgen på evigheter. För mig som insjuknade först blev det framstupa soffläge hela helgen. Emedan Anton svängde sina lurviga på Lördagens fest som jag tyvärr fick tacka nej till.
Det är något särskilt med att bo så långt ifrån varandra som vi gör. Allt blir så speciellt när man väl ses. Igår innan avfärd fällde jag till och med en tår över att behöva lämna min sjuka älskling. Som jag olyckligt smittat. Det blev middag i soffan, film och närhet i massor. Ett kärleksfullt avslut på en kärleksfull helg.

Skräckupplevelsen som jag turligt nog missade
Igår kväll var det en trött Prinsipesa som satte sig på bussen. Med lite avslappningsmusik i hörlurarna var mötet med John Blund faktum. Utan tidsuppfattning väcks jag av en förvirrad chaufför som berättar att han fått väja för en kvinna som sprang ut i vägen med armarna utsträcka och ögonen slutna. Jag kan inte låta bli att fråga mig. Om man vill somna in - varför riskera livet på andra. Varför riskera att ge alla i bussen en skräckupplevelse som skulle jaga en resten av livet. Arg blir jag.